- 16 år.. du blev bara 16 jävla år! helvetes jävla fan!
jag hatar att du inte är med oss längre. snälla kom tillbaka, vi behöver dig!
jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra, tårarna bara rinner.
lördagen den 23 april 2011 blev jag av med en underbar vän.
på två röda sekunder, sen var du borta.
jag och massor av människor tänker på dig, bara på dig. ingen annan.
du var en mycket bra och speciell person, helt galen faktiskt men ändå så grymt jävla bra! att se dig i korridoren, på lektionerna, i byn eller vart som helst, var underbart. eftersom du log alltid, inga arga eller sura miner.
jag blev glad över att se dig. ditt leende var smittande, jag kunde inte sluta le i din närhet.
det får vi i svenljunga aldrig se mer. aldrig.
bara i våra tankar, men aldrig face 2 face.
men tankar hjälper inte för att fånga ditt underbara leende och skratt.
att gå till skolan på tisdag ger mig en klump i halsen, en klump som säger att du kommer vara där.
mitt huvud säger emot och försöker svälja ner den där klumpen.
jag vill att klumpen ska vara där!
jag vill kunna lura mig själv om att du fortfarande lever!
jag vill att just DU ska vara i skolan på tisdag så att jag inser att allt bara var en jävla fucking dröm!
jag ber till gud varje minut att du ska få en chans att komma tillbaka! vi behöver dig på mogaskolan och i svenljunga!
älskade vän, alla ungdomar plus nära och kära kommer aldrig sluta tänka på dig. hoppas att du har det bra var du än är!
vi kommer alltid att minnas dig som en stor händelse i våra liv.
vi älskar dig, då nu föralltid Joel Eriksson. ♥